Dans från öst till väst Stekande hetta, despoti, bullrande industri, förvirring, svalkande vågor och ro. Det är enbart ett knytte av de ord som krävs för att beskriva dansinstallationen Textures av danskompaniet Uhr & Asplind som framfördes på Lokstallet under tisdagen.
Föreställningen hade sin urpremiär på Lokstallet i Strömstad tisdagskvällen den 12 juli, åskådarna satt då som fastkedjade på bänkarna av alla de intryck som dansinstallationen orsakade deras känsloliv. Till en bildskärm med ängsliga ögon vrider sig de tre dansöserna täckta av svart textil under inledningen. Rummen förändras sedan i en mjuk men distinkt harmoni. Under dansen färdas åskådaren från Iran via Berlin till Koster. Genom Berlin går färden med tåg, ljudet av bullrande textilmaskiner fyller salen. Känslan av migration och förvirring förmedlas genom dansen, därefter bär resan vidare ända till Koster. Ständigt påminns åskådaren om det korta avståndet mellan de geografiskt åtskilda platserna. Föreställningen som framförs som en scenisk dikt utgörs av de tre dansarna Anna Asplind, Elin Nederman, och Parva Pirzadeh. Anna Asplind som också är koreograf har tillsammans med Peter Uhr satt samman pjäsen. – Pjäsen har fyra scener. Vi börjar i öst och sedan bär det av till Berlin som är platsen där väst och öst möts. Sen är det Koster som är väst. Alla scener flätas in i varandra, säger Anna. Under scenerna spelas dikter upp i bakgrunden. Den första är författad av poeten Tahereh Qurat-ol-Ein som var den första kvinnan i Iran att kasta av sig slöjan. Pjäsen har genom detta inlägg en viss politisk prägel. Den sista dikten som utspelar sig i väst har Peter Uhr själv författat..................
– I scenen med Berlin handlar det mycket om migration, vi har jobbat en del med cirklar och evighetstecknet, det vill säga åttan. Sen har vi textilindustrin där jag har använt rörelser från textilmaskiner i dansen, säger Anna. Verket Textures är enligt Anna den sista delen i en trilogi som pågått sedan 2008 då hon inledde sitt samarbete med Peter Uhr. Föreställningen har flera tunga scener med en myriad av metaforer. Dansarna Parva och Elin var liksom Anna mycket upprymda efter föreställningen. – Det har varit en väldigt intensiv tid nu innan allt blev klart, säger Elin. – Vi har både bott och arbetat tillsammans, nu när det är klart så känns det att vi ansträngt oss ordentligt, tillägger Parva. Bland besökarna fanns flera berörda åskådare som minglade i sällskapet efter föreställningen. Emma Rung från Stockholm var djupt rörd av verket. – Mina intryck är att det var helt fantastiskt, både rofyllt och vackert. Framförallt den sista scenen var väldigt stark, när man får se en kvinna som reser sig ur ett svart skynke. Det var kraftfullt, säger Emma. Dennis Halvordsson 0526-624 00 dennis.halvordsson@stnb.se

front page